Aktuellt (senaste inslaget övers)

6/9
2004		 Sigge: Nu börjar sommaren vara slut och jakten närmar sig. Det är skönt det blir lite svalare, jag tycker värmen är jobbig. På dagarna är det bäst att vara i skuggan om man inte har möjlighet att bada
 Jag trodde att det var jag som var första jakthund i familjen nu när jag är den äldsta hunden. Men så var det inte. Husse tar med sig Ville och åker till skogen nästan mitt i natten. De går upp för kl 04:00 och åker innan det blir ljust. De första mornarna husse och Ville åkte gick jag för att pratade med matte. Hon ville inte prata med mig vid den tiden på dygnet så nu försöker jag sova till de kommer hem igen.
Jag får väl vänta till älgjakten. Älgjakten brukar vara över fort men jag hoppas att vi får hålla på lite längre i år. Det är nog bara jag som vill det för alla andra vill att det tilldelade älgarna skjutas så fort som möjligt.
Ville: I somras visade jag att även en stövare kan vara en riktig badare. Jag både simmade, dök och apporterade som en riktig retriever. Jag överraskade alla med att vara ett riktigt blötdjur.
Nu har jag äntligen fått börja med min riktiga favorit sysselsättning. Husse och jag åker till skogen och letar hare så snart vi har möjlighet. Det är inte som förra året att jag går och lägger mig efter jag ätit frukost. Jag lägger mig i tid på kvällen så jag är pigg på morgonen. Jag har inte en tanke på att sova vidare utan jag försöker istället mota på husse så vi kommer till skogen så snart som möjligt
Ett par gånger har husse släppt mig på gärden där det varit tyskharar och betat. Jag blir så ivrig att jag springer allt vad jag kan. När jag hittat utspåret får haren veta att det är en snabb hund som jagar honom. Jag bukar lyckas att hålla rätt på spåren i 45min till en timme. Jag har också lyckats att resa hare själv i skogen.
Jag får mycket beröm av husse när jag jagar hare. Jag tycker det är toppen att få jaga hare. Det är det roligaste jag vet och husse verkar lika glad. Vi har säkert att ha många fina jaktdagar framför oss.
16/1 2004 Sigge och Ville: Rambo har lämnat oss idag. Det blev något fel med honom när vi åt kvällsmat. Han ramlade nästan omkull. Han kunde inte gå ordentligt efter det.
Matte ringde efter husse så att han kom hem så snart som möjligt. Senare på kvällen tog de med sig Rambo och åkte till veterinären. När de kom hem sa de att Rambo inte gick att rädda.
Vi saknar Rambo, det är tomt efter efter honom.
Husse och Emilie begravde Rambo på en fin plats i skogen där det brukar springa harar.

Rambo blev 13år och 11 månader.

28/12 2003 Rambo: Idag var jag med till skogen. Jag hittade ingen hare men det var roligt att få knalla runt i skogen. Jag vet var hararna brukar var och gick till några ganska säkra ställen men det var inga där.
Jag sov i alla fall gott på eftermiddagen.
14/12 2003 Rambo: Jag har varit med till skogen 10-11 gånger i år. Det är skönt att komma ut med husse ibland. Men inte orkar jag som förr. Ville får ta över efter mig nu.
Sigge: Jag tycker att det är orättvist att jag inte får bli med och jaga hare. Nu ligger jag ute och väntar varje gång husse och Ville går till skogen. Jag blir jätteglad när de kommer hem.
Ville: Det händer konstiga saker. Ibland är det vitt på marken några dagar sedan helt plötsligt är det borta igen. Husse kallar det spårsnö. Han verkar gilla det och vill att snön inte ska lena bort.
När det är snö lägger husse sig i vilka spår jag luktar i. Jag tror att han har dålig näsa och känner inte lukten som jag gör. Jag förstår det därför att när det är barmark säger inget när jag luktar i rådjursspår. När jag luktar i ett rådjurspår som syns i snön blir det ett himla liv. Husse säger att jag bara skall intressera mig för hare. När husse ser att det är harspår jag lukar i får jag jättemycket med beröm.
Idag följde jag efter ett harspår och helt plötsligt hoppade haren upp framför mig. Jag vet inte varför, men jag kunde inte låta bli att skälla. Hare försökte att springa ifrån mig. Jag sprang efter så gott jag kunde. Ibland tappade jag bort spåren så jag fick springa runt och leta efter det. Efter att ha letat en stund hittade jag spåren igen och då blev det fart och jag började skälla igen
När jag gjort så i 30-40 min hördes det en hög smäll. Jag brydde mig inte om utan fortsatte med att spåra. Sedan fick jag se något ligga i snön. Inte så långt därifrån stod husse. Husse hade skjutit haren.
Han var glad och jag fick massor av beröm. Jag luktade på haren men tyckte att den var roligare när den sprang undan. Mer intressant blev haren när husse tog ur haren och jag fick smaka. Det var det godaste jag ätit. Sedan ville jag inte släppa haren ur sikte.
Det kommer inte att vara sista gången jag äter harränta.
28/10
2003		 Rambo: Jag tycker inte det gör så mycket att husse tar med sig Ville till skogen. Det är värre när han tar med sig Sigge. Han tycker han äger husse när de har jagat. Men nu är älgjakten över så nu får nog Ville och jag bli med till skogen igen.
Sigge: Älgjakten är rolig men den är för kort. I år tog det bara fyra dagar tills det att alla älgar var skjutna. Jag har fått en del beröm när jag hittat älg. Men husse blir inte glad när jag jagar rådjur. Det är så roligt att jaga dem och det finns ju fler rådjur än vad det finns älgar. Husse sa före älgjakten att jag kanske skulle få jaga rådjur senare i år. Nu har han ändrat sig. han säger att jag var alltför intresserad av rådjur när vi skulle jaga älg. Jag får försöka att bättra mig tills nästa år. 
Ville: Nu när älgjakten är över har husse börjat bråka med mig på mornarna. Han vill att vi skall komma till skogen i gryningen. Jag tycker att det räckte om vi åkte dit på förmiddagen så jag hinner vila ut.
Annars är det roligt att vara i skogen. Det kan också vara farligt ibland. Det ligger en massa pinnar som det är lätt att snubbla på. Det är inte lätt att hinna väja för allt när man är en snabb stövare.
Många dofter är det i skogen men någon hare har jag inte hittat än. Husse hoppas på lite spårsnö så han kan hjälpa mig på traven.
27/9
2003		 Rambo: Nu är jakten igång igen. Jag har inte tagit pension. Husse och jag är till skogen minst en gång i veckan och jag har drivit några gånger. Det har inte varit några långa drev, och det har inte gått fort men jag tycker att det är härligt att driva hare. Jag blir att må bra i både kropp och sinne.
Ett problem har dykt upp. Sigge och jag är inte kompisar längre. Det är mest när vi är inne vi ryker ihop. Husse och matte gör allt för att vi inte skall slåss.
Sigge: Jag väntar på älgjakten. Jag är förväntansfull för varje gång husse sätter på sig jaktkläderna att det är dax att börja. Husse och jag har varit ute några gånger och tränat. Bäst är det när jag får vara lös. Då skickar jag även undan ett och annat rådjur också. Husse har sagt att jag kanske får jaga lite rådjur efter älgjakten. Då blir den några fler jaktillfällen för mig.
Husse och matte blir sura när jag bevisar att jag är den starkaste hunden i flocken och sätter Rambo på plats.
Ville: Jag förstår inte vad husse har fått för idéer på sista tiden. Har tar med mig till skogen tidigt på mornarna. Jag tycker ju att det är skönast att lägga sig en stund och vila efter frukosten.
När vi kommer till skogen sätter han sig på sin ryggsäck och förväntar sig att jag skall göra något. Jag vet inte riktigt vad han menar. Det är skillnad i skogen och hemma. Hemma får jag inte gå utanför staketet som jag vill, men i skogen får jag beröm om jag går ifrån husse så han inte ser mig på en stund.
När vi varit i skogen en stund brukar jag kvicknat till och springa mer och mer. Det är mycket att kolla på, många intressanta dofter.
Det är särskilt när har följer en doft som husse blir glad. Han peppar mig och säger att jag skall ta haren. Det verkar som att det är haren vi letar efter när vi är i skogen. Undrar vem haren är, den verkar inte vilja träffa oss. Jag hopps att snart få svar på frågan.
19/6
2003		 Rambo: Nu har han kommit till oss, Björkalléns Ville. Han har snart varit här en vecka och blir kaxigare för varje dag. Jag bryr mig inte så mycket om honom. Men jag är noga med att inget illa händer honom. Låter det som han hamnat i trubbel så sticker jag dit direkt men i sanningens namn är det inte ofta jag hör honom, min hörsel börjar att vara väldigt dålig. Några lekar vill jag inte blanda mig i. Det har Ville märkt. Han försöker inte busa med mig men han vill gärna följa efter mig och kolla vad jag gör.
Sigge: Jag tycker det är roligt att Ville kommit till oss. Jag känner ett stort ansvar med att ta hand om honom. Vi busar och leker nästan hela tiden han är vaken, men han sover väldigt mycket. Till en början var jag lite för hårdhänt så han tippade omkull så nu lägger jag mig oftast ner så vi är på samma höjd.
Ville: Jag saknade mina syskon ett par dagar. Nu känner jag mig hemmastadd och tycker det är roligt att bo hos hos Rambo och Sigge.
Rambo är så gammal att jag inte vill busa med honom. Jag följer honom gärna för att kolla vad han gör. Det är bäst att lära sig efter honom, det är ju honom jag skall ta över efter.
Sigge tycker jag är en kul figur. Vi leker mycket. Han tycker att han är snabb men om några månader skall jag visa honom vad snabbhet är. Han lär inte hinna med en snabb stövare.
Otis som har lekt så mycket med Sigge tycker jag är en torris. Han blev jättesur och slog mig på näsan när jag ville leka med honom. Det enda jag gjorde var att bita honom i svansen. Det borde han tåla.
14/4
2003		 Rambo: Nu har allt lugnat ner sig efter jakten . Jag hade tur att husse blev arbetslös i slutet på jaktsäsongen. Han hade tid att vara mycket med mig i skogen. Vi hann jaga 41 gånger i år. Husse skrattade åt mig och sa att jag började driva sakta, men jag vet att jag hinner dit jag ska i alla fall. Husse sköt ingen hare i år. Lika bra var det för de roligaste hararna är de som springer undan när jag kommer.
Jag kanske inte orkar att jaga så mycket nästa år så husse har beställt en efterträdare.
Först beställde han en valp efter Fanny och Kräckångers Riff. Det blev en svår förlossning. Den hanen som skulle komma till oss dog efter en vecka. Nu har han beställt en valp efter Björkalléns Jaana och Madastigens Brus. De skall födas om någon vecka.
Jag har räknat ut att valpen inte blir så stor till kommande säsong så han orkar vara i skogen hela dagarna. Jag kommer nog också att få komma till skogen så jag blir nöjd.
Sigge: Kul att det kommer en valp till oss så jag har någon att busa med. Gubben Rambo börjar att vara tråkig, han vill aldrig leka med mig.
Husse och jag har varit ute några gånger och letat älg efter vi skjutit färdig. Vi tänkte träna men det har inte varit några älgar på vår mark under hela vintern. Hoppas att det kommer älg till det att jakten börjar igen.
Snart böjar väl husse att tjata om att jag skall spåra de tråkiga blodspåren med en klöv i slutet på. Jag finner ingen mening med det. Klövarna som ligger i slutet har jag redan jagat. Då var det fyra klövar som hängde ihop och de gick ända till det small. Då var det roligt att följa dem.
 
24/10
2002		 Rambo: Nu är vi igång. Husse och jag har varit i skogen 12 gånger för att jaga hare. Jag här haft flera riktigt fina drev, men det sista gångerna har det varit svårt att hitta någon hare. Det är bra  att husse inte har skjutit någon ännu. Han har haft chansen 5-6 gånger. Han tycker som jag att en levande hare är mycket mer värd än en död. Som tur var blev Sigge snabbt klar med älgjakten så nu är det hare som gäller till säsongens slut.
Sigge: Älgjakten var rolig. Vi har skjutit fyra älgar. Två av dem spårade jag fram, en hann jag inte hitta spåren på innan det small. Men det var husse och jag som stötte dem. Det är roligt och jobbigt att jaga älg. Jag får släpa fram husse i skogen. Han vill inte att vi skall gå så fort och jag som vill flyga fram. Ibland kanske han har rätt, det är lättare att hålla rätt på spåren när det inte går så fort. Vi får väl se om jag lugnar ner mig när jag får mer rutin.
Det är synd att vi blev klara så fort. Det är så tråkigt när husse och Rambo åker till skogen på mornarna. När de åkt är det bara jag vaken. Jag gör allt för att matte eller någon av ungarna skall vakna. Jag slår dem med framtassarna, slickar dem i ansikten, ger dem någon av mina leksaker men inget hjälper. De vill inte gå upp och göra mig sällskap.
Husse har lovat att vi skall gå ut senare någon gång och försöka leta på en kalv. Vi får nämligen skjuta en kalv till. Det ser jag fram emot.
 
10/8
2002		 Vi har varit på semester, eller så har det mest varit ett träningsläger får kommande jaktsäsong. Vi har tränat varje dag, löppass på 8-9 km och en massa vattenträng som apportering. Vi har också åkt båt och fiskat en del.
Stugan vi bott i ligger på en smal udde i sjön Stora Kloten.
Rambo: Löpträningen är ganska tråkig men det är bäst att hänga i så husse inte tror att jag inte skall orka med kommande harsäsong. Svalkan i vattnet är verkligen behaglig efter ett träningspass. Det är bara 10 dagar kvar tills det vi åker och kollar om det finns några harar i år.
Fisket från land går väl an men att åka båt är inget vidare. Jag tror att om det har varit meningen att en stövare skulle ha varit på vattnet så hade jag flutit. Jag trivs bäst på land.
Sigge: Gubben drar ner tempot när vi tränar, men husse envisas att han skall vara med. I båten slipper jag honom. Jag tycker att det verkligen är avkopplande att åka ut på sjön och meta. Man ser också mång sjöfåglar från båten. Mycket intressant. Att hämta dummis är också väldigt roligt. men jag förstår inte hur jag skall orka att hämta in älgarna till husse. Jag hoppas att de inte hämnar i vattnet.
Att spåra levande älgar är roligt men det larv som husse vill att jag skall spåra är inte särslit rolig. Det är bara blod och en ynka älgklöv. Vad är det att spåra för en stor Flat?
 
29/6
2002		 Vi får be om ursäkt att vi har uppdaterat sidan dåligt på sista tiden. Vi skall försöka att bättra oss.

Rambo: Jag känner mig ganska nöjd med den gångna jaktsäsongen. Jag och husse var ute och jagade 43 gånger och det blev skjutit 3 st harar för mig. Två tyskar och en svenskhare. Dreven går inte så fort och dagarna blir inte så långa som i fornstora dagar. Men när vi kommer hem efter att ha jagat känner jag frid i hela kroppen. Att jaga hare är som en drog för mig. man känner sig avslappnad och gemytlig efter en dag i skogen. Min gamla kropp klarar jaken bra och jag har ännu inga krämpor.
Spänsten sitter även i. Det märker husse och matte genom att jag ännu inte har några problem med att hoppa upp på köksbänken för att äta upp katternas mat när tillfälle ges. När jag har lust hoppar jag utan några problem över nätet som är runt gräsmattan utan problem. Det ca 80 cm högt.
Vi har även börjat träna för nästa jaktsäsong. Husse, Sigge och jag brukar springa 7 till 9 km 4 gånger i veckan. Det största problemet när vi tränar är att jag blir mycket varmare nu än vad jag blev förr. Om inget oförutsett händer går husse och jag till skogen den 21 augusti för att kolla om det finns några harar.
Sigge: Det blev inga fler älgar skjutna för mig. En gång var det nära. Jag fick tag i en liten älgtjur som husse och jag följde efter. Vi motade fram den till en skytt. Vi var då bara 100 meter efter älgen. Han var så rädd för mig att han sprang så fort att skytten inte hann skjuta. När vi passerat skytten var vi tvungna att vänta för att det andra skyttarna skulle byta pass. Jag hatar att vänta när jag har färska spår. När vi sedan gick igång hade jag tappat gnistan och tappade bort älgen efter en halv kilometer.
Husse och jag har efter det spårat älg ett par gånger efter det tillfället.Jag blir alldeles vild och drar allt vad jag kan när vi har färska spår. Husse säger att jag måste lugna ner mig. Han har kanske rätt för det är svårt att spåra och att dra allt vad man kan samtidigt.
Vi tränar på att spåra genom att husse lägger ut blodspår i skogen. De brukar vara ca 600 meter långa. Vi väntar till spåren legat i 4-5 timmar innan jag skall följa det. Jag gör det eftersom husse vill, men jag vet att det enda som finns i spårets slut är en älgklöv. Husse blir iallafall glad när jag visar honom klöven. Han berömmer mig och säger att jag har varit jätteduktig.
Det är roligare att springa. Stövargubben håller ner tempot. Det ser alltid lika ut när vi kommer. Jag först sedan husse och sist Rambo. Det skulle vara skönt om han inte var med och sprang. Men med tanke på att är 12,5 år är han snabb för sin ålder. 
 
30/10
2001		 Sigge: Nu tycker jag att jag kan titulera mig jakthund. Jag har varit med och jagat älg. Föresten det var husse som ville att jag bara skulle jaga älg. Jag jagade lite älg och sedan alla andra djur som finns i skogen. Under de dagar vi jagade älg så kände jag vittring av allt från skogsmöss, småfåglar till älg och orrar. Jag tyckte alla djur var lika intressanta. Men jag fick bara beröm av husse när det var färska älgspår jag följde. Det var inte lätt att hitta älgspår därför att det var väldigt dåligt med älg där vi jagade.
Ett annat problem var att inte husse alltid förstod att det var älg jag kände i näsan. En gång när vi hade älg väldigt nära visslade husse tillbaka mig flera gånger. Han hade inte sett några älgspår undan trodde att det var rådjur jag ville jaga. När sedan Anders sköt en kalv 100 meter före och ändrade husse sig och tyckte att jag var väldigt duktig. Den döda älgkalven var inte så intressant utan jag ville hellre följa de älgarna som fortsatte. Vi följde dem en stund till det de gick ut från våran jaktmark.
En stor besvikelse en lördagsmorgon när husse tog med sig Rambo till skogen. Jag trodde att han hade gått i pension för alltid och att de var jag som skulle få vara med i skogen varje gång. I min besvikelse gnällde jag och sprang runt i huset så Matte inte kunde sova. Det kändes lite bättre när någon mer än jag var vaken.
Rambo: Med ålderns rätt tog jag det med ro när Sigge fick bli med och jaga. Jag vet att det är bara älg han skall jaga och när husse vill ut på en trevlig harjakt är det jag som får bli med.
Det är inte varje gång jag får tag på hare. Hartillgången är dålig och vädret på hösten är ofta renigt och blåsigt. Både Husse och jag hur det är och vad som gäller och gör det bästa av tillvaron. Vi väntar båda väntar på fina vinterdagar med lagom mycket spårsnö.
 
25/8
2001		 Efter en välbehövlig semester och en jobbig sjukskrivning ska vi försöka att komma igång och uppdatera sidan lite oftare.
Semestern har varit varm och skön medan sjukskrivningen har varit mycket jobbig. Vi har haft rävskabb. Det var ett himmla kilande dagarna i ända. Men efter behandlingen vi fått har vi blivit av med klådan. Stackars rävar som inte har möjligheten att åka till en veterinär.
Rambo: Jag vill börja med att önska alla ett Gott Nytt År. Ja det är så att mitt år börjar den 21/8. Det är ju första dagen på den nya säsongen som jag får jaga hare. Husse och jag kom inte ut till skogen först idag. Han skyller på sitt jobb. Även om det var några dagar för sent var det underbart att få springa i skogen och leta efter hare. Jag fick inte upp någon men jag väckte på två stycken. De satt hårt i sina legor. Men jag hoppas på bättre lycka imorgon.
Sigge har äntligen tappat alla sina tänder så mina öron har läkt och nu har han blivit stor nog att han tål lite hårdare tag när vi busar.
Sigge: Rambo blir glad för att träna en enda dag. Jag har tränat hela sommaren med blodspår och apportering. Apporteringen blir jag trött på ibland när jag bara skall hämtas tygpåsar. Det är bättre med vilt.
När vi var på Conovers läger bevisade jag det. Therese skulle ha hand om mig vid en apporteringsträning och Marie (Gammelmatte) kastade dummisen. Jag stack och hämtade den som de planerat men när jag var på väg tillbaka fick jag en mycket bättre lukt i min näsa. Jag kastade och sprang upp där det äldre hundarna tränade. Therese och Marie sprang efter och försökte få tag i mig. Det lyckades de inte med för jag har snabba ben och näsan på skaft. Snabbt tog jag tog en and som de stora hundarna skulle hämta och sprang sedan tillbaka till husse med den. Jag tyckte att jag gjorde ett bra byte. Vad är en tygpåse värd mot en riktig and?
 
30/6
2001		 Rambo: Sigge och jag har kul om dagarna, men ibland blir han lite väl bråkig. Idag hände något positivt. Han tappade en av sina vassa tänder. Mina öron är såriga efter bett från hans vassa valptänder. Men nu blir det bättre när han får sina nya tänder.
Under juni månad har husse och jag tränat varannan dag. Jag måste se till att jag är i god form till nästa jaktsäsong. Nu är inte Sigge med men nästa sommar är det dax för honom att börja träna kondition. 
Sigge: Nu har alvaret börjat. Förutom att jag tränar apportering har jag också klarat av mitt första blodspår idag. Jag tyckte att det var intressant att följa blodlukten. Spåret var inte så långt men det viktigaste var att det låg något jag gillade i slutet på spåret. Husse var också nöjd och sa att jag var väldigt duktig.
Eftersom jag skall mota fram stora älgar till den så tycker jag att de skall skaffa kraftiga bössor. 
På den här filmen som går att ladda hem är det en man som har en bössa som jag rekommenderar till passkyttarna. Ladda hem filmen på 2,4 mb här.
 
15/6
2001		 Rambo: Ingenting är sig längre likt här hemma hos oss. Sigge håller igång varje minut han är vaken. Han biter på allt och alla. Ibland lyckas han få fart på mig, men när jag sätter fart hinner han inte med. Jag är rädd för att jag inte kan springa ifrån honom så länge till. Det västa är när han biter mig i öronen eller läpparna. Det gör så ont, hans tänder är vassa som nålar. Husse och matte brukar säga till honom att vara snäll mot mig. När han blir för bråkig måste jag säga ifrån.
På nätterna beter han sig konstigt. Han har fått en fin låda att sova i. Den använder han inte utan ligger hellre på golvet med huvudet under husses säng. Ibland vill han även ligga hos mig i min korg. Korgen är för liten för oss båda. Tur är att han inte vill ha det för varmt, så efter en stund går han och lägger sig på en svalare plats.
Sigge: Här kommer mitt första inlägg på den här sidan. 
Efter en lång resa hamnade jag hemma som ni vet hemma hos Rambo. Rambo är en snäll farbror. Det skulle vara roligt om han ville busa lite mer med mig. Den första veckorna ville han inte busa alls, men nu lyckas jag ibland få lite fart på honom. Ett par gånger har vi hälsat på Totte, men han är också lika tråkig. 
Det jag tycker är roligast att leka med är Otis. Vi både brottas och jagar varandra. Vi kör med rent spel i våra fighter. Jag biter inte så hårt och han använder inte sina vassa klor. Jag är imponerad av allt han kan som att hoppa högt, klättra i träd och gå balansgång.
Jag gillar att bita i allt och alla. Husse säger att jag inte kommer att få några kompisar om jag biter alla. Det tror jag inte på för alla människor vi har träffat vill prata och klappa mig.
Husse har börjat träna mig på apportering. Det är jätte roligt. Jag får massor med beröm och en godisbit när jag lämnar dummyn till honom. Jag hoppas att det inte är meningen att jag skall apportera älg när jag blir stor.
 
20/5
2001		 Igår kom Sigge hit. Jag undersökte honom noga när han kom. Han var lite kaxig och sa ifrån när han tyckte det räckte. Jag accepterade det och lät honom vara. Det är ju inget att bry sig om en sådan liten plutt. Sköter han sitt så sköter jag mitt.

En sak som är väldigt positivt är att han äter fyra gånger om dagen. Husse och Matte är rättvisa så jag får också fyra mål mat om dagen.

Som tur var fick han ligga i husse och mattes säng inatt, annars har man väl inte fått en blund i ögonen.. Han kunde inte vara tyst när han låg själv. Jag vet att det bara är tillfälligt för när jag var valp sov jag de första nätterna på husses kudde.

Sigge kommer f o m idag att få dela hemsidan med mig. Vi kommer att berätta vad som händer oss två.

Jag hoppas och tror att vi kommer att bli ett bra team både med hemsidan och för övrigt.

27/4
2001		 En av mina bästa vänner har idag gått ur tiden. Bull blev för några veckor sedan skadad i en olyckshändelse, (troligtvis påkörd). Eftersom skadorna inte blev bättre så bestämde husse och matte idag att det var bäst för honom att bli fri från sina plågor.
Bull kommer jag att minnas som en snäll kille som ofta ville gulla med mig och vila bredvid mig.
 
21/4
2001		 Husse, Matte och Emilie åkte bort imorse. Jag brydde mig inte om det utan gick ut i hundgården och somnade om.
När de kom hem förstod jag vad de gjort. De luktade nämligen hundvalp omkring dem. De hade varit och hälsat på Sigge. De hade fotograferat honom och hans mamma. Vilken av dem som är Sigge är svårt att säga. man kan säga att dom är lika som bär. Det skall bli kul när han kommer hit om fyra veckor. jag skall ta väl hand om honom. 
 
27/3
2001		 Om knappt åtta veckor kommer flatvalpen till oss. Alice födde i lördags 4 valpar. Tre stycken hanar och en tik. Den 19/5 ska Sigge flytta till oss. (Valpen skall heta Sigge).
Jag kommer att ta det lugnt och vila upp mig de närmaste veckorna, för när han flyttat till oss lär jag inte få någon lugn och ro.
 
17/3
2001		 Med hjälp av hemsidan har jag fått vänner i England. Jag visste inte att det bodde Hamiltonstövare där. Här kan du läsa om Hector och Lori.
 
16/3
2001		 Det ät jobbigt att jakten är slut för den här säsongen. Sedan batterierna laddats upp efter den sista jakthelgen känner jag verkligen på topp. Det hjälper inte hur mycket jag bråkar med husse blir den inte någon jakt.

Vi har fått odjur på tomten. Det är rådjur som äter fågelfrön. Det hoppar åt alla håll när jag går ut, men vet tydligen att jag är helt ointresserad av dem. Det stannar utanför staketet och tittar på husse och mig innan de knallar iväg

Otis (den röda katten ) tror att han att han är lodjur. En kväll smög han på en get. När han kom för närma anföll hon honom. han kanske kan ta ett rådjur när han blir vuxen. Han har i alla fall ingen fel på självförtroendet.

Det verkar som jag för jobb i sommar. Inte som harhund utan som barnvakt och läromästare. Tiken som husse har beställt en Flatvalp efter har minst 5-6 valpar i magen. De skall födas i slutet av mars.
 
25/2
2001		 Slutet gott allting gott. Den sista jakthelgen på denna säsong blev toppen. Husse och jag jagade både lördag och söndag. Och som jag drev sen. Båda dagarna gick dreven till full tid med råge. 
Idag fick Rolf äran att avsluta mitt fina drev med att skjuta en fälthare. (Det var första morgonen denna säsong som han orkat upp, Gunnar har inte orkat upp en enda dag.)
Jag har verkligen bevisat att än finns det krut i gubben och räknar med att den 21 augusti är det dags igen. Då börjar husse och jag en ny säsong med fina och trevliga dagar i skogen.
Mot min vilja tar jag nu några månaders semester.
 
18/2
2001		 Äntligen en jakthelg. Det är inte lätt att vara harhund på våra marker denna vinter. Nu har det blivit skare igen. Skaren håller för haren men inte för mig. De bara retar mig, snurra runt på samma ställe och väntar in mig med jämna mellanrum. Husse hör verkligen när jag får syn på dem för då skriker allt vad som går.
I lördags hade jag två harar uppe. Var drev varade i ca en timme innan de tog ut på vägen. Där lyckade jag inte hålla rätt på dem. De är svårt att driva på blåis. 
I dag tog jag de lite lugnare, mina tassar var ömma sedan gårdagen drev. Vi var bara ute i ett par timmar och det enda jag åstadkom var några väckskall på en hare som tog ut på vägen när den ätit färdigt.
Det är verkligen värt att få lite ömma tassar bara man har fått jagat lite och jag sover som en prins på eftermiddagarna sedan jag varit i skogen.   
 
4/2
2001		 Vilken besvärlig jaktsäsong det är i år. Jag hade hoppats att vi skulle kunna jaga både igår och idag. Det blev nu inte så för nu kom kylan och förstörde allt. Igår var det -17° på morgonen och i morse var det - 21°.
 
1/2
2001		 I helgen som gick blev det jakt. Va roligt det är att jaga hare även fast det ibland är jättejobbigt och det var det verkligen dessa två dagar. Det har varit milt och kommit en del regn och blötsnö. Snödjupet var 3-4 dm och snö var verkligen tung att springa i. 
I lördags hade inte hararna rört sig, jag jobbade hårt för att hitta en hare men fick till slut ge upp, men i söndags blev det drev. Jag tyckte att det gick gaska bra ända till husse efter en knapp timmes drev kom och kopplade mig på en tappt. Anledningen till att han kopplade mig var att jag var i närheten av järnvägen och drev och han visste att det var ett tåg på gång.
Nu har det fryst på igen. Jag var rädd att kommande helgs jakt var spolierad men inatt kom det nästan en dm. snö så nu finns hoppet igen. Hårt kommer det att bli men det är värt med lite ömma tassar bara jag får komma ut i skogen.

Disa har varit till Danmark och träffat Boork så nu skall det vara valpar på gång.
Längre ner på sidan finns nu även en bild på Boork
 
21/1
2001		 Det blev ingen jakt den här helgen heller men husse och jag gick en vända på fyra timmar. 
Jag tyckte det var okey att vara kopplad till det att vi stötte upp en hare. Då ville jag verkligen vara lös. 
Jag vet att husse inte vill att jag skall jaga hararna som håller till där vi stötte upp den. De brukar springa ut på en väg efter några minuters drev. Det är ganska mycket trafik på den vägen. Och som det flesta stövare låter jag mig inte störas av att det kommer en bil om jag över huvud taget lägger märke till den.
Efter en stund accepterade jag att det var bara en promenad som gällde.
Husse sa att metrologerna har lovat lite snö i slutet av veckan. Stämmer det så skall vi jaga nästa helg.

Ibland undrar jag varför  husse inte skaffar en stövarvalp som skall ta över när jag inte orkar jaga längre. Jag är egentligen glad för att jag inte fått en konkurrent till harjakten, för jag skull ställa till ett j* liv hemma om husse tog en annan stövare till skogen för att jaga hare. På sin höjd kan jag acceptera att han jagar älg med en kompis till mig.
En gång när husse och Tottes husse Mats satt och pratade fick jag höra anledningarna till att husse inte har skaffat en stövarvalp.
Det var..
1. att husse förstår hur jag skulle känna det att bli lämnad hemma
2. att vi har så mycket kalhyggen på våra jaktmark så att hararna inte vill bukta på våran mark.
3. att hartillgången har bara blivit sämre och sämre fast vi har varit rädda om dem.
4. att sist men inte minst hur det skall bli med dessa vargar. Husse vill inte se sin bästa kompis dödad av en varg.

Men om jag känner husse rätt kommer det nog en stövare till huset när mina dagar är förbi. Det som kan sätta stopp för det är nog om det blir en fast vargstam i närheten eller på vårt jaktområde. Skogen växer ju upp och harstammen kan snart öka. Jag har svårt att först hur husse skall klara sig utan en stövare i huset
 
18/1
2001		 Nu är det snack om valp igen. De från Conovers skall åka till Danmark och para Alice med en hane som heter Boork. Om allt går bra skall valparna födas vecka 13. Det innebär att i slutet på maj är friden slut för mig. Det lär inte bli mycket lugn och ro i sommar.

Husse säger att han blir så gammal till älgjakten att han skall kunna vara med och se på på älgarna när de är skjutna och kanske kunna spåra en kort sträcka.
Jag skall lära honom lite hyfs och sedan skall jag lära honom att arbeta med hemsidan. Jag har nämligen tänkt mig att vi skall ha den här hemsidan tillsammans.
 
Alice, valparnas mamma

Boork valparnas pappa

Så här kommer det förhoppningsvis att
 se ut vid Conovers i slutet av mars.
13/1
2001		 Det blev som jag befarade. Ingen jakt idag, skaren bär mig på vissa ställen när jag gick lugnt. men långt ifrån överallt. Blir det lite snö på skaren så det blir lite mjukare skall vi köra igen säger husse.
Husse och jag var ute och kollade om vi hittade några betesplatser efter harar. Husse hade snöskor och jag var tvungen att ha koppel på mig. Det var en fin promenad, vi gick runt på jaktmarken i nästan fyra timmar. Till stor glädje hittade vi betesplatser efter minst tre harar. En visste jag av sedan förut, den har jag jagat några gånger under hösten men de andra två visste jag inte av. Husse och jag har redan bestämt vilken som skall motioneras nästa gång vi skall jaga.

10/1
2001

Den här jaktsäsongen har det verkligen inte varit någon ordning på vädret. Nästan varje gång husse och jag har varit till skogen har det regnat. Har det inte så har det i alla fall regnat under natten som varit.

När det till sist blev snö kom det i massor. När husse och jag var ut under nyårshelgen var det drygt 4 dm snö. Den var ganska lätt så det var inga problem att ta sig fram. Men det fanns ett stort problem, det fanns nämligen inga harspår. Jag sökte upp alla min säkra platser men det fanns inte ett liv. (Efter att ha jagat i så många år på våra hemmamarker vet jag var hararna brukar finnas)
Men jag tyckte det var roligt i alla fall, jag blir som ung på nytt när det kommer snö.

Förra veckan blev det milt och regn igen. Det regnade i lördags när vi var ute. Jag hittade inga harslag men i söndags var det fart i skogen.
När jag drivit i 2,5 timmar kopplade husse mig. Han tyckte att det räckte. Han trodde att jag skulle få ont i kroppen om jag fick hålla på för länge.
Men det är det värt bara man får jaga hare.

Att skjuta haren var aldrig aktuellt för så dåligt med hare som det är på våra marker har jag aldrig varit med om.
Rolf var ut och gick över en stor del av jaktmarken och Mats och Totte var också en stund. Ingen av dem såg ett enda harspår.

Nu när det har fryst på igen vet jag inte när vi kommer ut nästa gång. Husse och jag var ute och gick en vända i skogen igår kväll. Det var inte muntert, skaren bar mig dåligt även när jag gick sakta. Jag skulle behöva ha kängor på mig om jag skulle jaga.
 

31/12
2000

På nyårsafton kan man säga att jag var på pensionärsfest. Jag var med husse till Falkenberg. (Ett ej centralt beläget torp.) Där var det lite människor sedan Totte som snart fyller 10 år, en taxherre som var 12 år och så jag, 11år.
Falkenberg är Totte och hans husse Mats torp.

Men eftersom vi alla var mogna och förståndiga män så var firandet lugnt. Jag själv hade tänkt att jaga på nyårsdagen men det blev inget av. Inte p.g.a. festandet utan av kylan. Husse tyckte att det var för kallt när han vaknade på morgonen
 
19/12
2000		 Det blev inga valpar. Disa har gått tom. Nu hoppas vi att det blir en valp efter en annan tik från Conovers som skall paras i januari.
 
25/10
2000.

Nu är det på tal att Totte skall trappa ner. Han har varit älghund sedan Dacke lämnade in. Totte fyller 10 år samma dag som jag fyller 11.

Jag hörde att husse har beställt en flatvalp som skall födas omkring jul. Han bör då komma till oss i slutet på februari.
Han, för husse vill helst ha en kille. Men det är inte säkert att vi får någon, det var två som har tingat hanar för oss. Jag hoppas att det blir fler än två hanar.

Det skall bli kul att få en kompis. Jag saknar Dacke ännu så mycket att jag gnäller så fort jag ser en flat. Med jag får också ett stort ansvar för jag får säkert hjälpa till med uppfostran.
 

Valpen blir svart eller brun.
Bilden har jag lånat från
Conover´s kennel.
Mamman kommer därifrån.

Jag ser en stor fördel att få hem en valp, de skall ha mat flera gånger om dagen och jag kan inte tänka mig annat utan att jag får mat lika ofta.
 
Det finns länkar till valpen mamma och pappa på länksidan.